Jag har på allvar för mycket att tänka på. Skit saker egentligen men man stör sig ändå på vissa saker som kompisar som ibland beter sig illa ( ibland är det värre än solsidan ) och lite saker på jobbet som är orättvisa. Det är konstigt att man aldrig kan slappna av, att man funderar så mycket på allt runt om kring och att man ibland stör sig på saker som man ändå inte kan förändra.

Ibland undra jag om det är något allvarligt fel på min förbränning.

Jag har tränat väldigt hård de senaste 3 månaderna och gått ned ca 800 gr varje dag, ätit mellan 250 till 1000 kalorier och mått otroligt bra.

Nu i helgen var jag iväg till Tanums Strand med ett gäng kompisar, där ölen flödade, drinkarna siprades och en massa skaldjur förtärdes i Fredags kväll och på Lördag kväll var det middagsbuffé. Jag struntade i att räkna kalorier eftersom vi ändå var på resa, någongång måste man väl få lov att unna sig.

Men inte jag, trots att jag tränade 40 minuter på gymmet i lördags, simmade både i Fredags och Lördags plus att jag var ute och gick i Söndags morse gick jag upp 4 kilo.

Detta äcklar mig så kopiöst mycket så jag har tagit tag i bantningen ännu hårdare, jag vägrar att bli tjock helt enkelt men har helt enkelt svårt att stå emot mat när jag är i sällskap med vänner och familj :/

Jag känner att jag måste komma ned i en normal vikt som inte avslöjar en frosseri helg på måndag när man ska till jobbet.

Men men Rom byggdes inte på en dag...